TjockFobi

Jag avskyr gymet i januari-februari. Det är överfyllt med tjockisar som ska "bli smala i år" och som "inte har några ursäkter den här gången". Zzzzz. De är där i högst tre månader och sen återgår de till soffan och chipspåsen. "Träning är inget för mig" heter det då. Nähä, så välmående och hälsa är bara menat för vissa att uppleva då eller? Vartenda core-pass flera veckor fram är det kötid på för att nissarna tror att de ska få platt strandmage och rutor på magen bara för att de tränar magen. Zzzz igen. 

Problemet är att de går för hårt ut. Istället för baby steps så ska de sluta med socker och rökning rakt av OCH träna 6 dagar i veckan. Vem fan klarar det? Jag blir så kluven eftersom jag tycker att alla som vill ta tag i sina liv och bli hälsosamma är grymma samtidigt som jag blir oerhört provocerad av alla dumma ursäkter som kommer efter alla misslyckanden (även om de innebär att jag inte behöver köa för ett löpband längre efter februari). Sen är det lugnt fram till maj månad ungefär, när folk gör ett nytt hetsförsök att få strandkroppen på några veckor. Zzzzzz för tredje gången.

Drog av ett kort spinningpass och lite benträning idag. Gött är det! Blev bara 50min men jag får leva med det. Imorgon är det löpning som gäller igen. 

Peace out, tjockisar.